Skuldkvoter och nyutlåning

Uttalanden från Per Jansson och Stefan Ingves har denna vecka satt förstoringsglaset på hushållens skuldsättning, se t.ex. sammanfattning hos Cornucopia. Speciellt intressant tycker jag Ingves uttalande kring lån och disponibel inkomst (skuldsättningsgraden), där siffran 200% angavs som något som inte bör passeras. För att då få en uppfattning om hur långt skuldsättningen är driven för alla som köper bostad just nu så kan man kika på FIs siffror från det stickprov (ca 12 000 nya lån) som togs i samband med utvärderingen av bolånetaket, se bild nedan.

Som synes är majoriteten av nyutlåningen över 200%, och endast 16,5% av de nya lånen ligger under 150% i skuldkvot. Ingen minskning av skuldsättningsgraden i sikte med denna takt i nyutlåningen alltså.

Med dagens prisnivåer och låga räntor torde inte heller skuldsättninggraden vara förvånande. Ta en mellanstor stad i Sverige, t.ex. Norrköping. Snittpriserna på villorna där är ca 2,1 miljoner enligt Mäklarstatistik. För att köpa en sådan villa ska du först ut med minst 315 000 SEK i insats (+ lagfart och pantbrev), vilket inte är snutet ur näsan för t.ex. en nybildad familj med små barn som är sugna på att flytta ifrån en lägenhet. Vidare, för att landa in på 200% i skuldkvot ska den familjen även ha en disponibel inkomst på nästan 900 000 SEK per år, eller två stycken löner (+ bidrag) på ca 37 000 SEK efter skatt. Nu kanske jag missat något om arbetsmarknaden i Norrköping, men troligtvis kryllar det inte av yngre barnfamiljer där båda har löner kring 60-70 000 i månaden före skatt. Att göra en liknande övning för Sthlm ger bara en ännu värre bild.

Nej, min uppfattning är att på något sätt behöver både priser på existerande bestånd och produktionskostnad för nybyggen komma ned (dags att göra en reality check på t.ex. tomtpriser?) - eller vad tror du?